Internationell utblick – lokal demokrati i Kenya 

Mistra Urban Futures är ett internationellt program med plattformar i sju olika städer och ett av målen med pilotprojektet har varit att söka kunskap genom korsbefruktning med andra plattformar än Göteborgs. Kenya visade sig vara mycket intressant att lära från när det gäller kapacitetsbyggande processer där invånare ingår. Vid besök i tre slumområden i Kenyas tredje största stad Kisumu, visade det sig finnas, på den mest lokala nivån, ett väl inarbetat och fungerande system för lokal demokrati där invånarna har reellt inflytande över utvecklingen i område. Bakgrunden till detta sades vara att miljödepartementet ett par decennier tillbaka var djupt oroade över att folk brände ner allt för mycket växtlighet som ved till matlagning och därför, tillsammans med jordbruksdepartementet, genomförde en institutionalisering av lokala beslutsfattande system. Syftet var att ha någon att föra dialog med om dessa frågor.

Som en följd av att Kenya är så fattigt gör stat och kommun nästan inte några investeringar alls i den fysiska miljön i slummen. Pengar för sådana investeringar, främst rör det dricksvatten och toaletter, kommer istället från stora NGOs. I och med de fungerande lokala beslutssystemen, som alltså fungerar även i slumområden (åtminstone just dem vi besökte i Kisumu), går den mest lokala nivåns kontakt med NGOs inte genom kommun och stat. I de slumområden vi besökte träffades representanter för invånarna en gång per vecka och diskuterade vad som hänt sedan sist i de ca 10 olika grupper de hade delat in sig i: hälsa,  vatten, hygien, etc. Man berättade om problem och möjligheter som dykt upp. Denna grupp hade t ex makt över hur vatten och hygienprojekt implementerades i området. I många fall tog de över själva arbetet t ex med att gräva ner rör, för att det inte skulle bli för dyrt för invånarna att köpa vatten.

De tog sedan ofta över själva administrationen av vattenfördelningen och avgiftsinsamlingen. Vi i pilotprojektet tyckte att det var väldigt intressant att jämföra dessa erfarenheter med våra i Hammarkullen, där invånarna precis fått ett nytt reglemente med vars hjälp de ska få börja delta i arbetet med den fysiska miljöns utformning. Varför har inte våra medborgare varit betrodda att ta beslut om den fysiska miljön tidigare? Vilken kunskapssyn bygger detta på?