Vad karaktäriserar en kultur för deltagande och lärande där invånare deltar?

• Den är kreativ. Det är en process som underlättar skapande. Det betyder att där finns tillit mellan deltagarna, alltså att de upplever att processen är respektfull, tillåtande och varm. Man vågar försöka, det känns tillåtet att misslyckas.
• Vi betonar även att det, parallellt med denna upplevelse av frihet, finns en struktur som underlättar så att processen i någon mening blir demokratisk. Att det finns spelregler, som diskuteras och reflekteras kontinuerligt, för hur deltagarna kommunicerar och för hur beslut fattas.
• Processen är också genomskinlig. Agendan är diskuterad och känd, det är tydligt vem som äger processen, det går att följa utvecklingen och det kommer feedback till deltagarna om vad som häner och vilka beslut som fattats. Det är bl a detta som skapar tillit, inte bara mellan deltagarna, utan även mellan dem innanför och utanför processen.
• För att uppnå tillit är tid viktigt. Tid i början för att lära känna varandra. Tid för att diskutera agenda och spelregler. Tid i slutet för att på ett respektfullt sätt presentera de resultat och den kunskap som utvecklats i processen, såväl till varandra som till omvärlden. Den som har rätten att fördela tid är den som har mest makt – tid är på så sätt ett maktmedel. Deltagande aktörer har ojämlika villkor på möten då t ex tjänstemän deltar på arbetstid och invånare på fritid.
• Olikhet är ytterligare ett begrepp som vi betraktar som väsentligt för en process för deltagande och lärande där invånare deltar. Olikhet i den meningen att många olika typer av aktörer är med (invånare, tjänstemän, forskare, lärare, studenter, mfl) och även olikhet när det gäller kön, etnicitet, ålder, klass, inkomst, bostadstyp, bostadsplats, arbetsplats, etc.
• Den kanske viktigaste erfarenheten är att processen är reflekterande. Den innehåller alltså olika moment av kritisk reflektion och viktigt är att alla deltagare betraktas som kunskapsbärare i denna reflekterande process.
• Att den är reflekterande innebär även att konflikt betraktas som ett tillfälle för lärande snarare än som ett problem som bör undvikas. Processen är därmed organiserad på ett sätt som synliggör dessa ’triggers’ och underlättar lärande från dem. Processen strävar alltså inte efter konsensus.
• Sist, men inte minst, karaktäriseras en kultur för deltagande och lärande där invånare deltar även av ’celebration’. Att fira olika steg i processen är en väsentlig del i att skapa en kreativ miljö där tillit utvecklas. Det kan också vara ett sätt att ge tillbaka något till involverade, vilket vi menar är väsentligt när det gäller tillit.